Vila i frid lilla, fina mormor

Tillbaka i Skåneland efter en veckas semester och några dagars sk permission för begravningen.
Husvagnslivet är som en lisa för själen för mig, jag mår så himla bra där - ett lugn som inte finns någon annanstans. Det njuva livet i Kungshamn byttes sedan ut mot Byköping och mormors begravning. Blotta tanken av den fick mig att gråta långt innan. Synen när vi parkerade bilen och jag såg hela släkten i svarta kläder, borta vid morfars, och nu också mormors grav, var hemsk. Fick luta mig mot pappas trygga axel. Väl inne i lyrkan infann sig ett lugn och det blev mest vackers och otroligt fint. Självklart var det också jobbigt, men mest fint. Och tanken på det lilla liv som finns i min mage gjorde att det verkligen kändes som om livet går vidare. Och vid min sida fanns också K, mannen och tryggheten i mitt liv.

Nu är hon verkligen en ängel - lilla, fina mormor.