Sömn

Det finns en tydlig linje i mitt liv, gällande min sömn - före och efter Astrid kom.
Jag har alltid sovit mycket, krävt mycket sömn. Lagt mig tidigt, ovanligt tidigt för min ålder. Alltid. Om jag inte har fått sova har jag blivit sur, grinig och haft kort stubin.
Nu har någon form av kronisk trötthet innfunnit sig och jag behöver inte alls samma sömn. Sedan ett tag tillbaka har vi nya sov- och nattrutiner. Vi lägger oss tidigare och Astrid sover i sin vagga större delen av natten. Detta gör att jag sover bättre, de korta perioder jag sover på nätterna. Och det bästa av allt - jag kan sova på mage. Jag fullkomligt älskar att sova på mage. I början av natten går det finfint, då är det bara två slappa taxöron som tar emot. Men framåt morgonen blir det svårt. Tänk själv hur skönt det att att sova med två välpumpade handbollar under sig!