På väg uppåt...

Det börjar kännas bättre. Mycket tror jag har att göra med att badrummet nu är helt klart. Vi kan återgå till ett normalt liv, tidigare morgnar i jobbets gym-duschar är ett minne blott.
Idag har det blivande barnrummet blivit bredspacklat, så i veckan väntar målning och förhoppningsvis golvläggning. Det känns som om vi kan klara detta trots allt.

Den senaste veckan har jag börjat känna mig otymplig. Det är svårt att komma upp ur sängen, jag blir snabbt stel och får ont i kroppen, det går långsamt att ta sig fram… Det ska bli intressant att se vad vågen visar imorgon på rutinbesöket hos BM. Sist visade den +8 kg från inskrivningen, inte så farligt tycker jag. Men trots diverse stelhet så mår jag bra. (bortsett från olägligt kommande bryt pga att allt händer på en gång) Jag har verkligen mått så himla bra under hela graviditeten och hoppas verkligen att jag får fortsätta göra det.

Min kära mor väckte den björn som sov igår när hon frågade om jag tyckte att jag hade kläder som passade och kändes bra nu. Visst sa jag, det är ju så onödligt att köpa något nu när det inte är så lång tid kvar. Ha! Idag plockade jag åt mig flera plagg, men tog mitt förnuft till fånga och kom bara hem med två… men ett trepack mammatrosor fick också följa med hem. Hey sexy! Fast det var faktiskt liiite spets på dem.

Just det – jag ju bejakat min mamma-sida i helgen också. 6 kg jordgubbar plockades i lördags. Största delen kokade jag sylt på, resten jobbar vi på att äta upp. Tufft uppdrag…=)