Mormor

Besökte mormor när jag var hemma i helgen. Lilla mormor. Hon har varit sjuk sedan början på 80-talet och successivt blivit sämre. Det känns som om hon lurat döden flera gånger de senaste åren. Nu är hon som en lite sparvunge, bara skinn och ben. Jag hoppas hon inte lider eller har ont. Bara hon får ha det lugnt och skönt, fridfullt. Det är förbjudet att säga, men jag önskar att hon får bli en ängel snart, snart… för hennes egen skull. Men också för mamma och hennes syskon.

I söndags hade hon haft ont. Fått morfin och sov när jag och mamma var där. Jag som skulle visa min mage, mamma skulle kunna berätta och visa att hon för första gången skulle bli mormor. Men hon bara sov och såg så ynklig ut, ensam på nått vis. Det brast för mig. Först stora krokodiltårar under tystnad. Sedan hysteriskt hulkande och snörvlande.

Älskade mormor.