Utryckningsfordon

Jag är sjukligt fascinerad av utryckningsfordon. Framförallt när det kommer i hög hastighet och med blåljusen på för fullt. Egentligen är det nog blåljsen jag är fascinerad av.
Idag när vi åkte hem från shoppingturen (det blev en sjukt snygg blandare till badrummet) kom det tre ambulanser. Fatta – tre på en gång! Måste ha varit nått stort och hemskt som hänt. Ändå fick jag känslan av att följa efter för att se vart de var på väg. Det är ju helt sjukt! Jag är helt sjuk. Så får man ju inte göra. Tur att vi inte åkte efter.
Fast jag måste erkänna att vi åkte en omväg hem en gång efter ett kalas för att se vart en brandbil tog vägen.

Spökskrivare

Jag tycker att det är fantastiskt roligt med diskussionen som pågår om att vissa krönikörer och kolumnister har sk spökskrivare. Hetast i diskussionen är sedan ett tag tillbaka Alexandra Pascalidou. Tidningen Resumé (bra tidning för övrigt) publicerade igår utdrag ur en av Alexandras krönikor i tidningen Metro och jämförde den med en krönika av Daniel Hernandez i Los Angeles Times. Det som är så roligt med hela grejen är att jag aldrig riktigt gillat Alexandra. Så det känns nästan som ”haha, rätt åt henne”.

Det som är illa i hela denna diskussion är att vissa krönikörer/journalister gör sig ett namn, får sina texter publicerade och dessutom tjänar bra med pengar på det när andra unga, ännu inte kända skrivare, inte får plats i våra medier. De falska jävlarna tar deras plats!

Jag hoppas Alexandra och alla andra spökskrivare får sig ett rejält nyp i örat.

Gamla roller och mönster

När man väl kommer hem till sitt föräldrahem trillar man direkt tillbaka i de gamla rollerna och mönstren. Precis som när man bodde hemma. Jag vet inte vad jag tycker om det. Å ena sidan är det ganska skönt. Jag vore ju dum om jag inte gladeligen tog emot framdukade måltider, tillagade favoriträtter, avdukade bord, små presenter mm mm. Å andra sidan är jag numera vuxen och har sedan flera år mitt eget boende och egna rutiner i mitt liv, med min ”nya familj”. Ska jag förkasta dem bara för att jag kommer hem till mina föräldrar? Kanske är det ett fritt val. Visst, så kan det vara, men det är svårt att ta med egna rutiner in i det gamla föräldrahemmet. På något vis ska jag fortsätta att vara den lilla dottern hela livet, oavsett hur gammal jag blir.

Vänta bara, snart är det jag som är mamma och mina barn kommer fundera över varför deras rutiner inte gäller i deras barndomshem!

Summa kardemumma – jag gillar att förvandlas till lilla dottern emellanåt.