Mr Feathers

Och så fixade Sverige sin fjortonde OS-medalj, guld dessutom. Här hemma gråter vi ikapp nr det är stors sporthändelser. Idag ackompanjerat av öl och pizza. Handlar det om sport så gör det.

Helgen i Köpenhamn bjöd på både det ena och andra.

Huvudanledningen till vårt besök var såklart Depeche Mode. Vi och 60 000 andra samlades i parken för att njuta av härliga synthtoner. Tyvärr var det inte så bra som jag hoppats. Det är svårt att säga vad det var som inte kändes helt hundra. Men visst var det bra, de gör bra musik som är bra live och grabbarna gör sig bra på scen. (ok, två av tre lyckades bra med det, bortsett från extramusikerna).
En sak jag direkt kan säga som var negativ var att de inte utnyttjade scenen på bästa sätt. De hade kunnat göra mycket, mycket mer, även om det artade sig efter hand.
Jag hade sett fram att äntligen få hör The Bravery. Det var lite av en flopp. Ojämn kvalitet, de passade inte alls för en stor arenakonsert. Det märkes vilka låtar som släppts som singlar. Å andra sidan hade de en otacksam uppgift. Det var inte mångas uppmärksamhet som var riktad mot scenen när de spelade.

Hotellet fick inte av för hackor. Det var en fin alla hjärtans dag-present, som jag hoppas kan få mer än en betydelse i framtiden.

Nu väntar en hysterisk vecka. Dock bjuder den också på trevligheter. Middag och konsert med Annie på tisdag, konsert med Reb på fredag och kalas för Lisa på lördag. En dag då jag även borde besöka cocktailparty-invigningen av Kazoom. Men, jag kan inte dela på mig. Jag väljer Lisa framför designkläder denna gång.