Chiang mai

Nu har vi lamnat det hoga tempot och den daliga luften i Bangkok for nagot lugnare takter i Chiang Mai. Vi tog flyget hit pa formiddagen och har under eftermiddagen legat vid poolen pa hotellet och haft det skont. Vi lyxade till det och bestallde lunch for hela 8 svenska kr till lunch...
Hotellet har ar inte lika fint som det i Bangkok, men vi har anda allt vi behover. Vi aker tuk-tuk eller sk grisbil vart vi an ska, for en tia for alla sex. Man tror inte det ar sant.
Imorogn blir det utflykt med elefantridning, besok i bergsby, bambu-flott akning samt lite annat kul. Pa nyarsafton ska vi ga till ett spa stalle och ha det riktigt skont.

Nu blir det sangen for att orka med allt som ska handa imorgon.

Just det - vi har en ny kamera nu. Senaste modellen!

Puss!

Bangkok

Under tre veckor kommer att att bli en typ av resedagbok foa nara och kara hemma i sverige. Sitter nu pa hotellet i Bangkok, nyss hemkommen fran Chinatown. Dagen inleddes med en battur. Vi hyrde en hel longboat med forare. Det var riktigt bra!
Bangkok ar stort, valdigt stort och tempot ar nagot helt enormt. Trafiken ska vi inte prata om, tros hysterin och alla brott mot trafikregler har vi akt tuk-tuk. Kul men laskigt! Igar besokte vi en nattmarknad och shoppade loss.
Hotellet ar fint och valdigt stort. Snart ska vi ta oss ett dott i poolen pa tolfte vaningen. Imorgon aker vi till Chiang Mai for att fira nyar, vi satnnar i fem natter.
Det enda trista hittills ar att var kamera blev stulen idag. Tur i oturen var att vi inte hade tagit sa mycket kort, sa nu ar K och koper en ny. Jag blev sa ledsen att jag borjader grina mitt i Chinatown.

Vi aterkommer. Puss och Kram.

Tsunamin

Årsdagen av Tsunamin närmar sig. När det hände förlamades en hel värld. Jag tog otroligt illa vid mig av den enorma förödelsen jättevågen lämnad efter sig. Jag satt hemma hos föräldrarna och lät tårarna rinna ner för mina kinder under tiden som de fasansfulla bilderna spelade upp om och om igen på TV:n. Jag hade tur, ingen i min direkta närhet blev drabbad. Efteråt har jag fått höra att familjer som jag vet vilka de är, var i Thailand när det hände. Men trots att ingen av mina nära och kära drabbades direkt av Tsunamin har det förföljt mig under året.

Nu när årsdagen närmar sig fylls kvällstidningarna av dokumentära reportage med anhöriga och överlevande, TV 4 sänder denna vecka halvtimmeslånga program med intervjuer av överlevande. Det första sändes igår. Tårarna rann, precis som för nästan ett år sedan. Men nu fanns det en dubbelbottnad känsla inom mig.

För det absurda i detta är att jag för första gången ska åka till Thailand. Den 26 december. Årsdagen. Att det har blivit så är en slump, men hade jag själv styrt över bokningen hade jag inte bokat nerresan till den 26:e. Detta har gjort att vi helt och hållet ska koncentrera oss på norra och östra Thailand. Något inom mig säger att jag inte ska åka till västa sidan, den värst drabbade. Samtidigt viskar något inom mig att jag borde åka dit och hjälpa till att få igång turismen, kanske volontärarbeta en dag eller två. Men jag skulle inte klara det, jag skulle må dåligt på mitt livs resa. Allt jag kan göra är att visa omtanke och medkänsla för de drabbade. Jag ska också uppskatta livet, det går aldrig att ta det för givet.

Vädrets makter är otroliga. De kommer vi aldrig, aldrig rå över.

Julkort och klappar

Som det julfreak jag trots allt är så gör jag mina julkort själv.
I år blev det en ganska stram variant. Vit botten med en svart ren som har en rött & guldigt band runt halsen. Snygga om jag får säga det själv.

Självklart får julklapparna den omsorg de förtjänar. Snyggt svart papper med vackra band runt. Självklart blir det fina minikort till klapparna också. I år är jag dock inte lika ambitiös som jag var tex förra året. Då snygga jag hjärtan i röd juteväv, som jag sedan stoppade med vadd och fäste på alla paket. Många hjärtan blev det.

Alla julklappar är inhandlade förutom en. Eller två. Fast den ena vet jag vad det ska va. Den andra är klurig. Vad köper man till någon som bott i Sydney i ett år? Julklappen ska jag själv dessutom släpa med till Bangkok, där julklappsbytet ska ske.

Luciadagen, hur fort gick det?

Lucia.
Hur kunde vi hamna här så fort? Vart tog hela hösten vägen? Det känns som om det var sommar förra veckan.
Jag kan ju inte precis påstå att jag har julstämning. Försökte få det genom lite glögg och pepparkakor på förmiddagsfikan, men det hjälpte föga.
Det blir klassiskt luciatåg med Malmö akademiska kör ikväll. Det ser jag verkligen fram emot, jag blir alltid lika imponerad av deras repertoar. Och att deras dirigent är en riktigt rolig prick gör ju inte saken sämre.

Sounds bad

Vid en första lyssning känns inte The Sounds nya album alls bra. Jag hade väntat mig lite mer fart och fläkt. Att det sedan låter som en taskig Embassy-kopia i ”Don´t want to hurt you”, gör det inte mycket bättre.

Vänner vs Kärlek

Kärlek är något underbart.
Men det medför också vissa problem och svårigheter. Visst, man ska se saker från den ljusa sidan, men detta är någon om tynger mig.

Sedan en av mina bästa vänner skaffat grabb (skitkul!) så har jag sett mindre och mindre av henne. Vi började som klasskompisar, blev partyvänner och kom sedan varandra närmare och närmare. Vi har flera hemligheter med varandra, som ingen annan i tjejgänget vet. Är det någon jag vill bevara hemligheter för så är det henne. Oh det är också henne jag litar fullt ut på att bevara mina hemligheter. Vi har haft samtal om livets stora frågor och upplevt mycket tillsammans. Men sedan grabben trädde in i livet så har hon nästan försvunnit. Det är inte mig hon vill hitta på saker med längre och när jag vill göra saker är hon oftast uppbokad. Och när vi träffas tillsammans, hon, han och jag, kan de inte slita sig från varandra. Aldrig annars känner jag mig så mycket som femte hjulet.

Jag har också grabb, en grabb jag ska leva hela mitt liv med (i hope), men jag känner att han inte göra mig lika ”uppbokad” och upptagen.

Jag saknar min R.

Foton

Jag älskar foton. Det är så många minnen som ryms på en liten papperslapp. I helgen fick vi för oss att köpa nya fotoalbum. Hej, vilket jobb det medförde. Drygt 1500 foton som först ska tas ut ur de gamla albumen och sedan sättas in i den nya. Men med lite glögg och valnötstryfflar gick det som en dans. Det trevliga sällskapet gjorde ju inte saken sämre.

Våra resor sätter vi in i speciella resealbum. Hur kan fotohörn vara så jäkla små och ha så otroligt mycket klister på baksidan?
Efter mycket slit med de små rackarna sitter nu fotona från Paris på plats.

Jobb vs Jobb

Jag har ingen karaktär.
Vi har en stor godisskål på jobbet och jag kan inte låta bli.
Måste börja träna mer, måste äta nyttigt, måste bli en bättre människa.

Jag börjar få julklappsångest. Förr var jag alltid ute i otroligt god tid och hade alltid full koll på vad jag skulle köpa till vem. Nu har jag köpt till Kims småkusiner. That´s it. Om man inte räkna med dvd till far som antagligen kommer med mina skivor idag. Skivor – åhh, jag längtar. Älskade skivor. Ge mig musik!

Jag är lite glad över att jag gått vidare på jobbet som är som klippt och skuret för mig. Vill ha! (fast med bättre lön) Dessutom har jag glidit in på ett bananskal för en intervju som projektkoordinator. Det verkar intressant, men vet inte om jag har rätt ”glöd” för de frågorna. Det har med projekt och musik att göra, vilket också vore som klippt och skuret för mig. Nu har jag i alla fall lärt mig att saker tenderar att lösa sig om man bara har lite is i magen.