Lyxgröt

Känslan av att kunna öppna frysen på morgonen och plocka fram en stor burk hemmagjort jordgubbssylt är fantastiskt. Jag njöt i fulla drag av min grötfrukost idag. Av någon anledning så har jag tänkt att vi måste spara jordgubbssylten jag kokade i somras. Varför? I frysen gör den ju ingen nytta. Nä, nu i juletid bryter jag av med lite sommar. Havregrynsgröt med hemmagjord jordgubbssylt. Lyx!

Inget är som väntans tider.

Advent. Jag älskar den här tiden på året.
Adventspysslet är framme, dörrkransen är gjord, det första godiset bakat, likaså saffransbiscotti (mums!). Nu väntar jag bara på att få tända det första ljuset. Och smaka på säsongens första julmust. Det har blivit en grej av det, julmust och glögg måste man vänta med till första advent. Tyvärr bjöds det på glögg på tjej middagen igår….Men glöggen väntar jag med tills sambon kommer hem i eftermiddag. Till ett stort glas kall julmust ska jag fixa en adventssmörgås med rödbetssallad och vegetariska ”köttbullar”.

Fråga: Varför är julmusten i 1,4 liters flaskor?

Det som är lite absurt i denna pysslandets tid är att vi om en månad befinner oss i ett hett Bangkok. Snacka om kontrast!

Jag tror att min kropp håller på att kapitulera för en förkylning. Den har hållit emot länge nu, men efter att mitt hektiska jobbschema är över verkar det inte finnas någon återvändo. Men jag är så glad över vad förra veckan resulterade i.
En fantastisk bankett på fashionabla Rådhuset i Malmö. Själv hade man Malmös mäktigaste man (i alla fall inom politiken) till bordet – Ilmar Reepalu. 100 gäster som var fantastiskt nöjda, mitt tal gick hur bra som helst (var knappt nervös = olikt mig). Under kvällen fick jag beröm för mitt arbete och drivkraft från scenen, det genererade en helt överväldigad känsla inom mig. Så mycket fina ord inför alla gästerna. Jag kommer att leva på det länge!

Polis polis potatisgris

Vi människor är riktiga ögontjänare. För visst är det så att när vi ser en polis när vi är ute och kör, så bromsar vi per automatik ner i fart.
För några dagar sedan ringde telefonen på jobbet (vilket det gör allt för ofta) och mannen i andra sidan luren presenterade sig som polis. Direkt fort det igenom mig – vad har jag nu gjort? Varför tänkte jag så? Jag visst ju att jag inte hade gjort något.
Det visade sig ha med min lilla tillställning på onsdag att göra. Självaste Illmar Repalu, Malmös kommunalråd, ska vara gäst. Och sedan diverse mordhot så har han numera livvakt. Herr polis ville helt enkelt kolla läget för att kunna säkra lokalen.

Igår, under det sedvanliga helgbadet med en kall öl, började vi prata om snygga kändisar. Det var intressant. Jag är ju ganska ointresserad av kändisar och drog till med den gamle vanliga – Alexander Östlund. En nykomling på min lilla lista är Henrik Lundqvist. Så han fick också omnämnas.
Sambon drog till med….Carola. Ja där ser man.

Gala

Jag tyckte nog att det skulle bli ganska roligt med fotbollsgala igår. Jag har ju blivit lite av en sportnörd, vilket jag inte trodde var möjligt.

Men jag blev väldigt besviken på hela galan. Generellt sett är jag emot galor. Det känns lite förlegat på något vis.
Men en gala där de stora stjärnorna, och också vinnarna, inte närvarar känns floppigt.
Det hade ju spekulerats i huruvida Zlatan skulle komma eller ej. Under gårdagen skrev en kvällstidning att han inte skulle komma, medan den andra (som för övrigt är med och sponsrar priset där Zlatan var favorittippad och också vann) inte skrev ett ord.
När inslaget om Dogge och Tomtens besök i Turin visades trodde jag på fullt allvar att det var en kupp på gång. Direkt efter inslaget skulle priset delas ut på Hovet i direktsändning. Jag satt i soffan och var helt säkert, jag nästan övertygad, att Zlatan lurat alla och skulle komma ut på scenen. Det hade varit så typiskt honom. Men oj vad fel jag och sambon hade.

Den enda Zlatan vi fick skymta var vår lille sötnos på fyra ben…

Idag är pappa kung

Idag är det pappas dag. Min egen pappa är 35 mil bort, så honom kan jag inte krama om lite extra. Men snart ska vi iväg till svärfar. Det får går bra det också. Jag har gjort mig till och bakat hans favorit – napoleonbakelse.

<-- De blev nästa lika fina som denna.
Jag är sjukt stolt över mitt bakverk.

I övrigt tycker jag mest att detta är en jippodag. En dag för konsumtion. Jag tänker på min pappa varje dag. Är inte det mycket bättre?

Dagen har i övrigt bjudit på vinterbad. Fantastiskt skönt och uppfräschande. Men att gå till Kallbadhuset en söndag är egentligen en dålig idé pga att allas helgfyllor söndras ut i bastun, vilken ger en obehaglig doft. Ett roligt inslag vid helgbesök är tjejgängens skvaller om killar som hånglats upp/följts med hem, tjejer som bråkat, vem som spydde etc. Fantastiskt underhållande när man själv är långt bort från den världen.
Jag-är-singel-och-raggar-på-allt-med-snopp-världen.

Vissa dagar känns allt upp och ner.
Dagen började helt fel, men vände snabbt då jag fick ett samtal om att jag är kallad på arbetsintervju. Om man får vara ego så visste jag att jag skulle komma (i alla fall) på intervju. Jag känner att jag har helt rätt profil för tjänsten. Och det var kanske just därför som jag snabbt föll tillbaka till min trista och jobbiga dag.
Dagen känns fortfarande trist och jobbig. Faktum är att det inte alls blev bättre av att komma hem.

Igår fick jag min fantastiskt söta och trallvänliga skiva med I´m from Barcelona. Köp! Nu!
I övrigt shoppas det inte mycket, om inte 400:- på Apoteket för diverse tabletter och krämer till resan räknas. För det är just därför det inte shoppas något – resa. Det är tydligen bara sex veckor kvar. Vart har detta året tagit vägen?

På tal om Apoteket, de har oanat bra grejer. De har minst två nya produktserier som jag bara längtar efter att köpa och prova. Men som sagt, det blir efter resan. I slutet på januari med andra ord.

Längtan

Att längta kan göra mig sjuk.
Att längta kan driva mig till tårar.
Att längtan kan ge hopp.
Att längtar kan ge mig tvivel.
Att längta kan göra mig stark.
Men mest av allt gör det mig svag.
Och sorgsen.

Tid

Min brist på tid stressar mig. Dagarna och veckorna går bara snabbare och snabbare. Tiden går fort när man har roligt heter det ju, men så jäkla roligt har jag det faktiskt inte nu. Det finns inte tid över för något annat än jobb, äta och sova. Typ.
Jag har mycket planer, endast ett fåtal sätts i verket. Det är trist.
Det är ju redan november. Hur hände det? Jag satt ju på uteserveringarna i Paris för bara någon veckan sedan, känns det som.

Vad som inte är trist är att vi idag ska dra upp mer detaljerade riktlinjer för vår lilla tre och en halv veckas långa semester. Gissa om jag längtar?!