Kärlek till K

Jag är så förbannat lyckligt lottad som har K. Han är för bra för att vara sann. Han är alltid förnuftig, lugn och sansad, uppmuntrande, supportande, rolig, social…allt. Han är allt jag någonsin velat ha, och mer där till. Han får mig att le trots att det känns tungt just nu. Han älskar mig, för den jag är. Och jag älskar honom, så förbannat mycket, för den han är.
Och nu ska vi bli en familj. På riktigt. Lite jag, lite han i en ny liten människa. Svindlande, underbara tanke.

Jag älskar Dig!

Välkommen Mr Panda

Sova dåligt. Vakna som en zombie. Klistra på ett leende. Låta flitens lampa lysa. Inte ha någon matlust. Jobba ännu mera. Fixa hemma. Träffa folk, ännu mer leende och glad miner. Komma i säng sent. Gråta lite i ensamheten. Känna sig liten och svag. Sova dåligt. Vakna som en zombie. Klistra på ett leende…

Rolig tillvaro.

Igår beställde vi i alla fall vår efterlängtade hylla och köpte Mr Panda till barnrummet. Konsumtion kan få en att må bra, i alla fall tillfälligt.

Äntligen dusch

Whee, idag duschade jag i nya duschen. Toaletten och vasken är fortfarande inte inkopplande, men vi har en dusch. Och Älsklingen har fått reda på att det förmodligen räcker med gips i sex veckor. Dessutom har han redan fått ett mindre, lite, lite smidigare gips.

Dock behövde väggen i barnrummet bredspacklas, vilket vi kan få hjälp med först till helgen (förhoppningsvis). Ett steg fram och två bak. Det verkar vara vår melodi för tillfället...

Mr Hantverkare

Jag hatar hantverkare. De är ett lömskt och opålitligt släkte. Idag hade vi blivit lovade dusch hemma. Men efter någon timme går Mr Hantverkare och lämnar oss utan dusch. När han kom bedyrade han att han visst skulle fixa klart allt idag. Jävla skit!

Men jag har såå fina vänner.

En midsommar att minnas

Det blev en midsommar att minnas. Dock inte på det supertrevliga sätt vi hade hoppats på. Kvällen innan midsommarafton ramlade K på jobbet. Hade lite ont i handen, blev lite svullen och fick sedan vansinnigt ont. Och då ska tilläggas att jag aldrig träffat någon med så hög smärttröskel. Efter nattligt samtal med akuten rådde de oss att komma in. 03.30 var vi hemma igen, jag trött och K med hela höger underarm i gips. Höger…
Båtbenet var helt av. Det är dessutom det ben i hela kroppen som tar längst tid att läka. Så nu väntar minst sex veckors sjukskrivning och gips, förmodligen tio…Bra tajming med tanke på all renovering och Bebisen och jag som numera är ganska begränsad i vad jag ornar med. K får som mest belasta sin högerhand/arm med vikten av en penna. Han får inte köra bil. (vår semester inkluderar minst 80 mils bilkörning…) Detta gjorde att jag fullkomligt bröt ihop på midsommardagen. Jag bara ringde och grät till mina älskade föräldrar. Jag hade verkligen ångest och panik, jag såg ingen utväg. Tur att vi har snälla vänner och familjer. Svärfar kommer imorgon och spacklar och målar barnrummet. Sedan erbjud sig Lillebror att komma ner. Och vänner kan tänka sig att måla. Tack alla!

Nu känns det mycket bättre och jag vet att vi kommer att fixa detta. Jag säger som min kloka mor sa – huvudsaken är att vi har varandra. Men visst f*n känns det tungt…

Midsommarafton var i alla fall underbar. Det var trevligt från början till slut. Och K kämpade på med sin gipsade arm. Han var faktiskt grym på charader i alla fall…

Och Bebisen verkar må bra, h*n lever livet i magen som aldrig förr. Igår kväll trodde vi nästan på allvar att lill*n skulle hoppa ut. En kullerbytta fick hela magen att hoppa ut minst tre centimeter. Och magen rör sig som ett vågspel när Bebisen har kvälldisco. (vilket h*n vill ha lääänge).

Det har hänt en del på 15 veckor

En sting av avungsjuka

Igår kände jag ett sting av avundsjuka för alla de som får tusentals kronor av sina föräldrar att köpa bebisprylar för. För att dämpa känslorna och intala mig själv att vi minsann själva har råd att köpa det allra bästa till vår Bebis, köpte jag en hel outfit till Bebisen. Body, byxor, mössa och strumpor. Ha, och det var på Polarn och Pyret – inget lågpris här inte!

Idag är det 68 dagar kvar till BF. Galet.

Mormor

Besökte mormor när jag var hemma i helgen. Lilla mormor. Hon har varit sjuk sedan början på 80-talet och successivt blivit sämre. Det känns som om hon lurat döden flera gånger de senaste åren. Nu är hon som en lite sparvunge, bara skinn och ben. Jag hoppas hon inte lider eller har ont. Bara hon får ha det lugnt och skönt, fridfullt. Det är förbjudet att säga, men jag önskar att hon får bli en ängel snart, snart… för hennes egen skull. Men också för mamma och hennes syskon.

I söndags hade hon haft ont. Fått morfin och sov när jag och mamma var där. Jag som skulle visa min mage, mamma skulle kunna berätta och visa att hon för första gången skulle bli mormor. Men hon bara sov och såg så ynklig ut, ensam på nått vis. Det brast för mig. Först stora krokodiltårar under tystnad. Sedan hysteriskt hulkande och snörvlande.

Älskade mormor.

mat, mat, mat

Vi tycker att det är väldigt roligt att storhandla. Knäppt, men mysigt. Idag tror jag dock vi slog alla rekord. Nästan 1000:- Men hey, mycket mat blir det.

Cool Bebis á la 80

Är hemma i Byköping på lite studentfirande, men mest en välförtjänt liten semester.
Drog fram gamla lådor på vinden och jag tror att Bebis kommer att blir minst lika söt och cool som jag var när jag var liten, i alla kläder jag nu tar med mig hem till Skåneland.

v 30

Går in i vecka 30 idag (!).
Nu har naveln påbörjat sin vandring utåt. Det ser lite roligt ut.

Fötter

Och nu är det ändå ganska lugnt....

TippToppHelg

Jag har alltid gillat värme och sol, men nu är det för bra. Jag är varm, svullen och grinig. Hela kroppen värker. Och så överdriver jag gärna också.
Men solen har också gjort att det har varit en tipptopphelg, en av de bättre på länge.

Fredag: glass och jordgubbar med Reb och Em vid kanalen, hämtmat och mys i parken med Linus och Tina och sedan film. Kvällen avslutades med att jag fick ett spel på värmen, så jag låste ute mig själv p balkongen. Det hjälpte föga.

Lördag: Biltur till sydligaste Skåne med Em för att plocka upp borttappad mobil och sedan flera timmar på en finns och relativt folktom strand. Vi solade, badade (såklart!), åt massa mat och fika, skvallrade och pratade om massa roliga saker. Jag brände mig för första gången i mitt liv, typ. Fötterna och en liten del på överarmarna. Jag var sjukt nojjig över att ha magen i solen, så jag liksom glömde resten av kroppen. Jag tror att Bebis gillade att vara på stranden, först var det ett himla liv i magen, men efter att jag lagt en fuktig handduk över så somnade både h*n och jag. Vi läste på nätet och att det finns forskning som visar att starkt ljus gör barnet oroligt, och att handduk var ett bra sätt att både kyla och skapa mörker. PÅ eftermiddagen stressade vi hem för att hinna möte upp Lisa med sambo + kompis och gå på gratiskonsert med Timbuktu (tck Sony Ericsson). Bra och svängig konsert men konstig tillställning. Kvällen avslutades med mumsig middag på L Roche.

Söndag: Husfru: Tvätt. Städ. Köpa kakel. Dö i värmen. Svettas. Luncha ute. Trött. Grinig. Ont. Spontanshopping av mamma-sommarkläder. Men med svärmors paj i magen och roliga Pia och Christian ordnade det upp sig och jag somnade gott.

Idag blir det lite mer shopping. Jag måste ta tillfället i akt, då K (förmodligen för första och sista gången) sagt ”jag släpper inte in dig om du inte har ett par skor med dig hem”. Nu ska jag vara snäll mot mina svullna fötter och köpa Birkenstock. Shit, jag håller p att förvandlas till en mamma!

Ny vecka och fest

Har nu gått in i vecka 29 (hur snabbt gick det?!), vilket känns väldigt, väldigt skönt. För de flesta barn som föds efter vecka 28 är utom fara. Men Bebisen får mer än gärna stanna i sitt krypin minst 10 veckor till.

Idag har jag varit sjukt slö efter en hektisk inledning på veckan. Det blev lite väl hektiskt, med tanke på magen. Jag känner direkt när jag stressar och vet så väl att det inte är bra för Bebisen. Jag måste skärpa mig! Fast nu är festen avklarad och den gick helt ok. Det finns alltid saker som kan göras bättre och snyggare, men med tanke på att folk bangade ut sista dagen och jag typ ensam hållit i trådarna de senaste veckorna så får jag vara nöjd. Goodie-bagen med kraftiga fikainslag verkade dock vara sjukt uppskattad. Kul!

Hade en underbar eftermiddag på stranden i Klagshamn idag (vad jag och min aonda fötter orkade med). Överraskade älskade K, som var min hjälte igår. Det blev picknick med tunnbrödsrullar, cous-coussallad, pannkakor med hemmagjord jordgubbssylt, melon, muffins, juice och öl för de som dricker det. Vi åt, badade fötterna, pratade, jyste och bara njöt av att vara. Det var en fin stund, en sådan stund då jag verkligen kände hur mycket jag älskar det liv jag lever, men Han jag lever det med och vad som komma skall. Och alla andra som är en del av det.

Nu blir det fullt fokus på ”nya” arbetsuppgifter och att färdigställa lägenheten från hell (läs: vår just nu = renovering. Igen.)

Jag vet inte vad jag tycker om att vara omnämnd. Eller med på bild.

Själv med min svullna kropp

Jag är inne i en period där jag älskar att vara själv. Jag gör vad jag vill, i min egen takt. Det kanske har med mitt stora behov av att vila just nu…jag går och tar mig en tupplur när jag vill och slappar i största allmänhet. Samtidigt märker jag av det som ”drabbar” många gravida – att sk boa. Jag städar i skåp, garderoben, pärmar, lådor mm. Dessutom är jag mån om att ha det rent och snyggt hemma. Detta i kombination med att jag inte kan sova länge på morgonen ger resultat. När K kom upp dig 10 i lördags hade jag; putsat fönstren, strykig gardinerna i vardagsrummet samt köket och hängt upp, tvättat fyra maskiner tvätt och förberett frukost. Inte illa! Sedan blev ju resultatet att jag var hyfsat slö under skandalmatchen på kvällen…

Just nu bävar jag för en alldeles för varm sommar. I helgen har jag varit som en svullen boll. Mina fötter värker av värme och mina fingrar är som tjocka lunchkorvar, att ha förlovningsringarna på sig är bara att glömma för tillfället. Detta betyder att jag måste till apoteket imorgon och köpa fler stödstrumpor, räddaren i nöden! Dock gläds jag av att inte ha fått några bristningar (än), men sörjer att jag är rödprickig av hormonförändringarna samt har fått blodbristningar på fötterna.

Men Bebis mår bra. H*n sparkar och lever som bara den, är ca 35 cm lång nu och ökar ca 200g i vikt per vecka. Hjärtslagen ligger på drygt 140 efter en hemma-lyssning i morse. Vad jag har ökat i vikt har jag ungen aning om sedan vår våg gått sönder. Men om Catarina har en våg så ska jag låna den nu ikväll. Den vaknas lån av dusch och promenad.

En (ovanlig) fredag

Hoppar över en fest som jag vet skulle bli trevlig. Går till ICA och köper städmaterial. Går hem och städar lägenheten. Fyra gånger! Hantverkare kan detta med att smutsa ner. Och det är fredag.